Lite från livet

Allt började natten mellan fredag och lördag då satte värkarna igång. Kom var 20 minut så de var inte så farligt men man sov ju inte så jätte bra. Under lördagen så började dom komma tättare. Var hos Dannes bror och hans familj för Danne jobbade och han ville inte att jag skulle sitta hemma själv ifall att de skulle hända nått. Klockade värkana där på kvällen och då pendlade dom mellan 5-10 minuter. Åkte hem sen när Danne kommit hem och skulle försöka sova men nix pix. Varje gång de kom en värk så var jag tvungen att resa mig upp för de gjorde så ont. Halv tre på natten ringde vi förlossningen för att höra. Ta två panodil och försök sova sa hon, yeah right! Två panodil åkte ner i magen och sen upp igen. Danne somnade till sist och jag vankade av och ann i lägenheten. Kunde värken ligga eller sitta för då gjorde de så ont. Hört att duscha skulle vara bra. Massera magen med strålen så de försökte jag. Visst de var skönt men efter en kvart var de för jobbigt att bara stå stilla så ut från duschen och fortsätta vanka av och ann. Nu kom värkarna var 5 minut. Dom sa på förlossningen att vi skulle ringa när dom kom regelbundet var 4 minut. Vid halv sju snåret började dom krypa ner till fyra minuter, ÄNTLIGEN efter alla timmars vankande. Halv åtta ringde jag förlossningen igen och dom sa att jag skulle ta en lång frukost och sen komma in. Jippy jag skulle få föda barn. Väkte Danne och sa att nu ska vi äta och sen gå till sjukan. Fick i mig en leverpastej macka, wow. Var på förlossningen vid kvart i nio. Promenerade dit och direkt när vi satte fötterna innanför dörrarna på sjukan så försvann värkarna. Haha!! Men dom gjorde ultraljud och kände på mig. Var öppen 2 cm så fick stanna kvar. Danne fick gå hem igen och hämta den omtalade väskan. Dom skickade sen ut oss att gå en timme, uhh de var jobbigt när de kom en värk. Sen var de lunch, en liten tugga på en potatis var de jag fick i mig. Hmm inte sovit på en dygn och knappt ätit något, inte de bästa förutsättningarna. Fick lägga mig i ett varmt bad för de skulle tydligen hjälpa. Låg där i tre timmar, så härligt för där kunde man verkligen slappna av mellan värkarna. Dom kände på mig igen efter badet och då var jag öppen 3 cm, lite knäckt blev man då. 1 cm på 7 timmar. Dom tyckte vi skulle ut och gå i två timmar. Therees som skulle filma åkte hem så skulle vi ringa när de hände nått mer. Ut gick vi men kom inte långt. Hela tiden kom de värkar och jag hängde på allt möjligt när dom kom. Aj aj aj vad de gjorde ont. Vi vände och bestämde att vi skulle gå hem en runda i stället. När vi kom hem så försökte jag lägga mig men de gick inte. Hängde på en stol i vardagsrummet men de gick verkligen inte de gjorde ju så ont. Danne fick ringa taxi för pallade inte gå tillbax. Dom bestämde att jag skulle få några piller så jag skulle kunna sova för dom ville inte sätta värkstimulerande dropp när jag inte sovit på 1½ dygn. In med pillerna och vid åtta somnade jag in. Vaknade igen vid tio. Två timmat är bättre än ingent ju. Danne fick sovit lite då han med. Halv tolv stack barnmorskan hål på hinnan så att vattnet gick och sen satte hon värkstimulerande och närings dropp. Klockan slog tolv, jaha de blev ingen fin farsdag present till Danne. Fick börja använda lustgasen oxå, hallelulja! Ingen fylla på nio månader och så andas in den, haha. På lyret blev man direkt. Halv tre kom farbror doktor och satte ryggmärjs bedövning. Den som jag alltid sagt att jag aldrig i livet skulle ha. Så underbart de blev sen. Tjuogo över fem på morgonen kände hon på mig igen och då var jag öppen 5 cm, de var hårt att höra. Hade ju snart varit där ett dygn och bara öppnat mig 3 cm sen vi kom in. Vid sju hade dom byte och då kände den nya barnmorskan och då var jag öppen HELT. Tårarna sprutade på både mig och Danne, en hel dag och en hel natt hade jag legat i smärtor och nu äntligen var de dax. Vi ringde Therees och hon kom. Vårt eget lilla film team :) Jag trodde de skulle gå snabbt nu men tji fick jag. Inte förrän nio började jag krysta. Två långa timmar och inte fick jag använda lustgasen mer och dom sprutade inte in mer bedövning i ryggen, snyft. Nu var jag tvungen att klara de här utan bedövning. De gjorde fruktansvärt ont och mina krafter började ta slut. Hela kroppen skakde och jag fick panik. Jag pallade verkligen inte mer. Till slut fick doktorn komma och hjälpa till med sug klocka. 10.07 var underbarnet äntligen ute och låg på min mage. Dom lyfte undan navelsträngen för att se vad de var för kön och hej och hå där hängde en liten snopp. Så fel jag haft hela tiden då! Danne klippte navelsträngen och ut kom moderkakan. Fick sy mig med tre stygn. Sen fick vi en fin bricka med mackor och päron cider att skåla i.
Tillbringade tre dagarn på egenvården för att få igång amminingen sen åkte vi hem. Allt funkar kanon nu och han är så underbar. Mina två prinsar ligger nu tillsammans i sängen och sover. Min familj! Ja äntligen har jag min lilla familj och den kommer jag vårda ömt!!
Måndagen den 14 november kom William ut vägde 3894g och var 51cm lång.

De var verkligen en upplevelse att föda barn, synd bara att de skulle ta sån lång tid och göra så ont. Men han kom ju till världen och gud vad jag är lycklig!

 Ont som fan hade man..   men de var han värd!!

Får tårar i ögonen varje gång jag läser...vad är större än att föda barn? INGET!!